Nya tag

3

1

2

En sak att göra när det blir lite mycket: Inspireras av pinterest. Här är mitt inspo board hur jag vill styla mina nya loafers från Lauren Ralph Lauren

Puh, senaste veckan går inte direkt till historien som en härlig, hälsosam och frisk historia. 3/4 delar av familjen har legat däckade i någon slags influensa, undertecknad värst drabbad. Fem dagar i feber och två till där jag knappt kunde släpa mig fram till jobbdatorn för att tackla mailen som hotade att svämma över. I spear you the details. Men du förstår.

Inte roligt. Min enda räddning, förutom sjukvårdare T som skötte ruljansen här hemma, var marathonplöjning av Riverdale. Serier, särskilt sådana som denna, måste vara min höjd av guilty pleasure. Jag är ju en bra bit utanför målgruppen, men ändå. Det är något med Amerikanska high school-serier… Enda knepiga med serien: Dylan är gammal! Alltså jag menar rynkor, tunt hår och lite skröplig. Dylan som höll mig sällskap varje eftermiddag efter skolan. Som Kelly och Brenda konstant bråkade om. Som var den första ”bad boyen” jag hade en liten crush på. Nu – en farbror. Är jag också gammal nu? Haha. Du hör. Har varit hemma lite för länge.

Nåväl. Jag är utanför på andra sidan och även om veckan avslutades med en tripp till London så känner jag mig pigg och tillbaka. Energin börjar återvända, och motivationen med den. Det kan jag behöva. Vi är inne i ett ganska kämpigt skede i projektet just nu. Du vet, när man kämpar och kämpar, fast det inte tycks som att du kommer framåt. Ö.v.e.r. h.u.v.u.d.t.a.g.e.t. Men sen, då plötsligt lossnar det. Livet glider på igen. Du skördar det du sått och firar segrar. Och den där kämpiga perioden ser mer ut som en diffus dimma i backspegeln. Men just nu är det till att bita ihop, kavla upp armarna och jobba sig igenom.

Och pausa ibland. Ta djupa andetag. Ha roligt. Träffa en vän. Binga ovan nämnda serie ohämmat. Scanna pinterest efter outfit inspo. Och trösta sig med att ”man måste ha tråkigt, för att veta när det roliga kommer sen, efteråt.” I alla fall enligt Alfons farmor. Och henne måste man ju lite på.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.