Det där med att satsa på karriären… hur gör jag?

höst.jpg

De här fötterna vill gå långt, och ha energi kvar till att leva!

Jag är inne i ett riktigt ”söka inspiration” och ”förstå mönster”-flow just nu. Jag slukar intressanta poddar, böcker och artiklar om hur det är att vara karriärkvinna av idag. Kanske för att jag själv har valt att satsa på karriären 2017, eller för att det alltid gnager i mig i bakgrunden – att vi kvinnor inte riktigt har samma förutsättningar. Att vi ständigt dras med idéer om hur vi borde göra, vara, bete oss, jobba, inte jobba, uppfostra barn, hålla hemmet i shack, vara oklanderliga på alla sätt och vis. Antagande som är skapade av både oss själva och av andra. Kanske mest av oss själva? Jag vill tro det.

Jag brukar tänka att jag är så himla tacksam för min mammas generation kvinnor. De var de som på alvar öppnade de där dolda dörrarna och slank in. Jag vill tro att de tillhör generationen där det bara fick ”plats” en mäktig kvinna runt ledningsgruppsbordet (eller var det nu var). Och att det nu är dags för min egen generation att inte bara slinka in genom den där dörren, utan att lämna den vidöppen efter oss. Att vi ska förstå att det inte finns en plats, det finns en plats för alla som vill. Det är min yrkesfilosofi, och det jag arbetar med dagligen. Att hitta verktyg att lyfta, peppa och hjälpa mig själv och andra kvinnor att ta den plats som de förtjänar.

I Amelia läste jag om en undersökning som visar att i början av 90-talet (hej tiden då mamma slank in genom dörren) ägnade kvinnor 33 h i veckan åt obetalt hushållsarbete (tvätta, städa, laga mat, ta hand om barn etc.), medan män spenderade 21 h/veckan på samma sysslor. Idag, 2017, ägnar kvinnorna 26 h/v på hushållsabetet, medan männen fortfarande lägger 21 h/v. Var tar de andra 7 timmarna vägen? Har vi blivit smutsigare och latare? För mer jämstälda, har vi ju inte blivit, i alla fall inte enligt statistiken. Några timmar blir vi säkert av med när vi tar till quick fixes som take away och halvfabrikat. Rut-avdraget gör säkert sitt, 77 % av Rut går till städhjälp.

Ägnar vi kvinnnor generellt mindre tid åt hemmet och mer tid åt kontoret? Det gör i alla fall jag. Hur gör du? Jag tror att det inte är hållbart att spendera 33 h i veckan åt hushållsarbete och 40 h i veckan på jobbet. För mig går 10 h i veckan åt till transport. 56 h åt att sova. Å så en del timmar till att konsumera och producera sociala medier. Så vill jag hinna pussa lite på mannen och barnen. Titta på Netflix. Träna. Och så äta något gott. Ja ni fattar…

Så här gör jag för att få livet att gå ihop:

  • Rut – vi har städning 3 h/v, varje vecka, året om. Det är vår bästa investering för att plocka fram mer tid. Jag skulle säga att jag ägnar 0,5-1 h/dag åt att hålla undan varje dag, inkluderat diskning
  • Växeldra – ett tag trodde jag och T att vi kunde spurta på med varsin karriär, samtidigt, och ha tid för familjen, och hemmet, och hobbies, och varandra. Det gick inte. Vi kan inte ha allt, jämt. Därför bestämde vi oss för att växeldra. När barnen var små spurtade T på som bara den. Nu är det min tur. Om några år byter vi igen. Om jag vet att jag kan spurta nu – till 100%, kan jag lägga den energin jag behöver på mitt jobb för jag vet att T drar ett större last hemma. Då kan min spurt få så mycket avkastning som möjligt. När det är dags att ”hova in resultaten” så är det hans tur att spurta. Då får min karriär stå tillbaka/still ett tag, tills nästa gång det är dags att växla. När barnen är stora kan vi välja våra spurtlopp bäst vi vill, men så länge de behöver vår omsorg så gör vi så här
  • Jag är good enough – om jag väljer att låta livet rusa på, då är det så viktigt med 100% nedvarvning imellanåt. Jag har ytterst sällan inplanerade sociala events på vardagskvällar. De behöver jag ha för mig själv, för att varva ner och för att föbereda morgondagen. Jag ser till att jobba smartare, inte mer, när det kommer till allt från hemmafix till kontorsleveranser.
  • Fokusera på det som är viktigt. För mig. Jag vill inte renovera, pyssla i trädgården, gå ut med hunden eller åka skidor. Jag vill hellre organisera, lata mig framför Netflix, åka på solsemester, upptäcka en ny stad och hänga med mina barn. Då gör jag det. Jag betalar hellre lite extra för att få maten hemkörd och åka kommunalt/taxi istället för att äga en bil som behöver pengar och omsorg. Vi har inget landställe eller hus, vi har en relativt nyproducerad lägenhet som inte kräver mycket underhåll. Barnen får gå på varsinn aktvitet, jag tillåter inte helgerna bli något slags marathon där vi springer mellan dansklektioner, fotbollsträningar och handbollstmatcher. Maja har sin handboll, Ebbot sin fotboll, båda i lokala klubbar med träning inom räckhåll. Det räcker fint
  • Jag prioriterar mig. Jag är en del i mitt liv. Mår jag inte bra, kan jag inte få andra att må bra. Jag måste få min tid, min träning och mina intressen tillgodosedda. Inte på bekostning av andra. Men mitt välbefinnande är lika viktigt som någon annan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.