Förra fjärde juni

För ett år sedan var det Ebbots dopdag. Tänkt vad det här året har flugit iväg! Det känns som en kylcha, men jag hinner inte med livet förrän det var i förrgår. Ändå jobbar jag med att njuta stunden nästan jämt. Dopdagen var i alla fall så himla fin. VI hade lite otur för två tredjedelar av den släkt och de allra närmsta vännerna som var inbjudna kunde inte komma. Men de som kom gjorde vår dag alldeles perfekt. Det visade sig vara underbart att ha ett litet och intimt dop. Jag blev inte uppstresad som jag tenderar att bli – nåja inte lika stissig i alla fall. Vi hann verkligen umgås med våra gäster och jag tror att alla hade det riktigt trevligt. Vi hade det så tur med vädret, solen sken och det var verkligen sommar i luften. Vi bjöd på god caterad mat och köpta tårtor – bland mjölkstockningar och annat lade jag ner ambitionerna att köra hela jag-har-bakat-och-lagat-all-mat-själv-racet. Med en mindre fest gavs utrymme för lyxigare alternativ. Vi hade en så fin dag och jag minns att både Ebbot och Maja trivdes så bra på mormor och morfars veranda.
 
Den 4 juni 2011 var dagen då vår son fick sina namn. Ebbot fick han på BB. Jag var av någon anledning helt säker på att vi väntade ytterligare en dotter. Vi hade redan hennes namn klart och hade så svårt att hitta ett pojknamn som vi trivdes med. Vi skulle ju ändå inte behöva något, enligt mig. Några veckor innan förlossningen lyssnade jag på Äntligen Morgon och där gästade Soundtrack of our Lives Ebbot Lundberg. Hans ljuva stämma var så underbar att lyssna till. Han resonerade så klokt, var så rolig och sjöng med den vackraste röst. Den Ebbot heter ju egentligen Torbjörn – Tobbe som baklänges blir just Ebbot. Nu är det ju så att vår Ebbots pappa heter något liknande. Jag skickade iväg ett sms om att Ebbot vore väl ett fint namn. Vi smakade på det men det kändes inte helt hundra – jag hade nog väldigt svårt att ens tänka mig ha en son än mindre döpa honom till något. Så kom snöstormen den där fredagsmorgonen och ut kom en liten sötnos som inte alls var flicka! Vi hade fått en son och vad fullkomligt självklart det kändes – jag hade tidigare varit lite nojig, hur skulle jag hantera en eventuell son när jag var så inställd på en dotter till? Inga problem visade det sig. Sedan första sekund har han känts som pusselbiten som saknades. Eftersom vi inte hade en aning om vad han skulle heta sa jag till T: vi åker inte från BB innan gossen har ett namn! Det är inge roligt att presentera mästerverket som ”bebisen”! Då sa T att han tyckte Ebbot skulle passa och det tyckte jag med. I början var det lite ovant och svårt att säga men nu passar det så fint!
Bertil har han fått för att Ts älskade farfar hette det. De hade en mycket speciell relation och jag tycker att det är väldigt fint att hedra honom på detta vis.
Zlatan är förstås från vår fotbollskung. Vi skämtade för många år sedan att får vi en son, då ska han döpas efter pojken från Rosengård. Det var faktiskt jag som slutligen fick pusha för namnet. Jag tycker att det är häftigt att vår son alltid kommer att påminna om någon som gjort så mycket för andra söner i Sveriges alla hörn.