Lön för kön?

Pink and proud!

 
 
Jag fick en kommentar häromdagen som fick mig lite i spinn. Jag blev inte arg eller upprör, utan började snarare fundera över hur jag tänker. Här är mitt svar. Jag vill passa på att meddela att det här inte är en politisk blogg, den har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Min blogg är min lilla tillflyktsort där jag sparar på fina minnen och små vardagsbetraktelser som jag inte vill ska försvinna i minnet. Den är rosa, fluffig och inte alls en sanning i hur jag lever jämt. Jag berättar bara små finurligheter i mitt liv som jag älskar. Allt annat hamnar liksom inte här.
Hej Stina,
Hoppas du inte tar illa upp nu, men jag undrar lite hur du ser på jämställdhet och uppfostran av barn. Av det man får se i bloggen är det väldigt mycket prinsessor för Maja och tips om att köpa prinsess-Yatzy till småtjejer, och fotbollströja till sonen och frågan ”Gillar era män fotboll?”.
Eftersom du verkar väldigt välformulerad och välutbildad och sympatisk på alla möjliga vis är jag säker på att du funderat över dessa frågor, och skulle gärna höra lite kring dina tankar.
Jag är själv nära både småpojkar och småflickor och vill så gärna att de ska få samma möjligheter, men det är svårt.
Ha en fin dag!
Hälsningar Maria
Hej Maria!
Jag vill börja med att säga att jag inte tar illa upp av din fråga. Jag håller med dig, jag vill ge alla barn – och vuxna också för den delen, samma möjligheter. Min åsikt är att ett jämställt samhäller inte är lika med ett samhälle där alla ska dras över en kam, ges ”unisex”-kläder (vad är det för hittepå egentligen?!? Kläder är väl kläder och vi väljer alla hur vi vill klä oss och våra barn) och sedda som e-x-a-k-t lika. Lika värda, självklart, men inte nödvändigtvis lika dana. Jag ser inte mitt (och Majas) rosafrosseri som något som gör att hon kommer ha en sämre möjlighet till utbildning, jobb eller värdighet. Jag är för ett jämställt samhälle, jag är feminist och jag tror på människors lika värde. Min personliga åsikt är att hela genusdebatten borde börja i att kämpa för lika lön för lika arbete. Jag vill understryka att mina tankar handlar om Sverige och liknande länder som har liknande samhällsförhållanden. Men, för att återgå till lönen. Skulle vi kvinnor få lika mycket betalt som männen som gör samma jobb skulle fler dela på föräldraledigheten. Med delad föräldraledighet – och samma lönekuvert, skulle vi som barnfamiljer inte ha en anledning till att slänga oss med ”hon tjänar ju mindre, därför är det smidigare att hon går ner i lön”. Då skulle båda föräldrarna kunna gå ner lika mycket i arbetstid – något som jag som tvåbarnsmamma alltmer börjat inse är något av en nödvändighet om man överhuvudtaget ska få något som kallas ett drägligt liv och inte stressas sönder av alla förväntningar. Då skulle mamma och pappa ha lika mycket tid på jobbet – och hemma. Barnen skulle aldrig reagera på att mamma ansågs som ”mindre värd” i samhället än pappa och därför inte få den idéen inpräntad och inte heller få intresset att föra en så befängd idé vidare. Alltså = könen är härmed lika värdiga och viktiga , både i arbetslivet och på hemmaplan. Där tror jag hela grunden till ett jämställt samhälle ligger – inte hur vi klär våra barn.
I min föräldraroll går jag inte omkring och funderar hur jag ska behandla mina barn så att de känner att de har samma värde. Inte heller funderar jag över att Maja borde leka mer med bilar och Ebbot borde få en docka, bara för att. Maja har förövrigt tre fotbollströjor (eller, ja, hela set) varav en är signerad ”Till Maja från Zlatan Ibrahimovic”. Ebbot älskar att dra dockvagnar, leka i köket och sno storasysters handväskor. Jag skulle inte hindra barnen om de valde att göra något som inte ”förväntades” av deras kön. För jag tycker att alla har samma rätt att välja vad de vill göra och i vilken färg de vill göra det. Jag tycker att hela rosa/prinsess/prins/blå-debatten är superfånig. Vad gör det att jag ger Maja rosa saker medan Ebbot får blå? Det viktiga är väl att jag och deras pappa ger barnen en trygg, stabil grund med en bra självkänsla? Att de växer upp och förstår att de kan göra allt de drömmer om?  Om folk (jag menar inte dig Maria, utan folk i allmänhet) skulle lägga mer energi på att få bort de riktiga hindren för ett jämställt samhälle, som olika bemötanden och olika lön och mindre energi på att tycka ett en färg eller en leksak i det långa loppet skulle vara det stora hindret för en värld där alla värderas lika skulle vårt land bli bra mycket vackrare. Jag tänker så här: Enad trupp mot ett bättre samhälle för alla!
Ps Angående fotbollsfrågan så har jag fått för mig att män tenderar att ”nörda in” mer på fotboll, hockey, tv-spel etc medan vi kvinnor hellre bakar, syr eller shoppar. Jag vet inte vad det beror på, kanske vår könindelade uppfostran 😉 Så länge man är lycklig i sitt nörderi tycker jag man borde få göra mest som man vill.