Konsten att göra ingenting

Min snälla pojkvän tog med sig en fulltankad och sovredo son i vagnen och en leksugen dotter i handen och lämnade mig ensam hemma med begäran att ta det l-u-n-g-t. Jag tog honom på orden. Blundade för alla borden och måsten. Åt lugn frukost och lade mig sedan raklång i soffan. Jag har läst DI Weekend från pärm till pärm och druckit gott kaffe – ultimata beviset på att jag mår bättre, vill inte dricka det som sjukis. Åh vad skönt, några timmar för mig själv gör susen. Mjölkstockningen är mycket bättre, som tur är blev det en mildare variant den här gången och nu hoppas jag att det inte blir fler.

Häromdagen träffade jag kloka Anna och vi konstaterade båda två att vi skulle må bättre av att släppa lite på kraven och vara snälla mot oss själva. Jag måste lära mig att det inte gör något att hemmet inte är tipptopp, att jag inte alltid orkar allt och att jag måste kunna släppa på mitt alltför stora kontrollbehov och faktiskt inse att andra kan göra saker minst lika bra – om inte bättre – än vad jag själv kan. Det har tagit många år att inse detta, nu ska jg bara lyckas få till det i praktiken också.

2 tankar på “Konsten att göra ingenting”

  1. Åh känner igen mig så i det där med kontrollbehov och krav på sig själv, hemmet etc…Varför är man så hård mot sig själv? Å andra sidan så trivs jag inte om det är smutsigt, jättestökigt hemma heller..Svårt! Jag vill ju inte överföra detta på mina små tjejer..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.