Nu är vi verkligen inne på upploppet, vecka 38 idag och 15 dagar till ankomst. Måste erkänna att jag känner mig ganska ”klar” nu, det är supertrångt i magen, energin är inte direkt på topp och det är svårt att hitta en bekväm sitt- och sovställning. Men jag ska inte klaga! Foglossningen är miljoner gånger bättre nu när jag kan vila och det är ju nedräkning nu. Idag har vi till exempel varit på sista besöket hos barnmorskan. Allt såg fint ut och jag har ”halkat” ner till normalkurvan efter att ha naggat på översta kurvan tills för några veckor sedan. Vi gick igenom lite förväntningar inför förlossningen o så, men eftersom vi föder med planerat snitt kändes det lite onödigt att skriva ett förlossningsbrev. Jag hoppas att jag kan vara med bebis på uppvaket, det är mitt önskemål men om det inte skulle gå så vet jag ju att det finns en anledning till det.
Så här är det för bebisen den här veckan:
Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.
Vikt 3 200 gram.
Barnmorskan gjorde en viktuppskattning på 3 600 gram när bebis är färdigbakad om två veckor, men eftersom Maja vägde över fyra kilo är det inte osannolikt att även detta underverk gör det. Vi har ju bara köpt kläder i stl 56, så någon minibebis för det inte bli, hihi.
Och för mig:
Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten.
Den allra sista tiden brukar gravida kvinnor ägna mycket tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.
Ilningar – ja, bylsiga kläder? Nej tack! Jag försöker klä mig fint fortfarande, även om det inte är supermycket som passar. De dagar jag bara är hemma blir det förstås mycket softarkläder men om jag ska i väg på något försöker jag iaf köra leggings och klänning/tunika. Vägde mig hos BM idag, plus 14 nu så där får det gärna stanna 🙂 Hursom är det ju mer än tio kilo mindre än sist! En liten seger för mig som ville låta bli att gå upp så mycket denna gång.
Vad skönt att du inte har gått upp så mycket i vikt den här gången, både för kroppen och självkänslan. Är det nåt särskilt du gjort annorlunda den här graviditeten?
Ätit mindre dåliga saker? Rört på dig mer?
hej underbara, tack för en jättefin blogg. jag läser flera gånger varje dag. all lycka till tille r inför stundande ankomst av bebis. åh vad underbart det är. jag väntar själv mitt andra barn nu (v13) och vill mer än nåt annat föda med snitt. hur "fick" du ditt, eller hur har ni kommit fram till det? du behöver absolut inte svara men jag skulle vara så tacksam.
varma kramar från östersund
Så spännande, snart är ni fyra!
Hej, Grattis till bebisen ni väntar 🙂 Bara för du blir snittad är det inte säkert att du behöver ligga på uppvaket. Jag blev också snittad med min son och fick direkt efter att de sytt ihopa mig följa med min sambo och son ner på förlossnigen, så det enda vi var ifrån varandra var då jag blev sydd. Är du vaken under snitten och inget uppstår så ska det inte vara några problem 🙂 Lycka till!
Mia: Jag kan inte minnas att jag har gjort något annorlunda. Träning har jag tyvärr får prioritera bort och jag har ätit det jag varit sugen på. Jag har mått mer illa den här gången, så matlusten har kanske inte alltid varit på topp. Jag har haft mindre tid att fundera över på mat och vad jag är sugen på, vardagen har rusat på och jag har ofta bara ätit mina normala måltider, kanske lite extra godsaker om kvällarna 🙂
Annie: Tack för dina fina ord, vad roligt att du gillar bloggen! Jag hade en tuff förlossning med Maja ochjag sade redan på inskrivningen hos bm att jag ville ha snitt den här gången, runt vecka 25 fick jag träffa mvc-läkaren som remitterade mig till överläkaren på BB Stockholm, där vi ska föda. Vi kallades till "snittsamtal" i v 32 och där fick jag beskriva hur jag kände mig, visa att jag visste vad ett snitt innebar och få info. Sedan fick vi vårt datum för snitt. Jag var orolig o nervös hela hösten för jag ville verkligen, verkligen föda med snitt och jag är så lättad att jag har blivit tagen på allvar. Snitt är ingen genväg och en stor operation, men jag känner ändå att det är bästa förlossningssättet för mig och min familj. Mitt råd är att prata med din bm så tidigt som möjligt, stå på dig och visa att du vet vad du pratar om. Lycka till!
Lina: Det är inte klokt!
Sophie: Tack för peppet! Jag hoppas att allt går smidigt så att jag slipper skiljas från T och bebisen.