Besviken

Det var med tårar av besvikelse rinnandes ner för kinderna som jag var tvungen att konstatera att det inte blir någon Lars Winnerbäck-konsert för mig ikväll. Jag som väntat och längtat hela hösten. Men den begynnande magkattaren som jag ignorerat hela helgen eskalerade explosionsartat under middagen. Jag har knasont i magen. Jag vet att det beror på stress. Stress över att inte räcka till som mamma. Stress över jobbet som hopar sig – har en enorm arbetsbörda – var något oförbered över hur mycket jag faktiskt förväntas producera varje vecka. Det finns en reporter, jag, som ska skriva tidning, uppdatera webb och närvara på mässor. H&M-jobbet utvöver det. Då blir jag stressad och känner mig otillräcklig. Jag vet att det är magkatarr, hade det nämligen för nästan exakt tre år sedan. Då berodde det på andra stressanledningar, men smärtan är densamma.

Imorgon går jag till läkaren för att få hjälp och nu tänker jag krypa ner i sängen och försöka ignorera att min favorit spelar just nu…

Uppdate 19:55 Konserten tycks vara inställd på grund av sjukdom. Igen. SÅ det verkar som om jag kan se min älskade Lasse iaf, på hovet den 14e dec (både 5 nov o 8 nov konserter är flyytade till en stor turneavslutning). Snacka om tur i oturen.

8 tankar på “Besviken”

  1. Vilken tur i oturen att konserten blev inställd, om man får säga så…

    Jobbigt det där med magkatarr. Jag är kroniskt tarmsjuk som byggts på med lite härlig magkatarrer med jämna mellanrum, men jag måste tipsa om probiotiska piller som finns i hälsohandeln. Lactiplus (http://www.halsans.se/?contentpage=showproduct&kategori=16&id=608) heter dom jag äter och jag tror inte jag har haft magkatarr en enda gång sedan jag började. Ganska dyra, men så värda sitt pris – iallafall för mig! De liksom stabiliserar magen känns det som, och mitt tidigare väldigt dåliga immunförsvar är lite bättre. Många glömmer ju att det är så mycket som är knutet till magen, vilket jag verkligen lärt mig genom åren som tarmsjuk! Kanske kan kapslarna vara värda att testa i förebyggande syfte? 🙂 Kramar och hoppas du blir bättre!

  2. Usch!!! Har själv stressmage och har ätit Losec i perioder. Jag har fått lära mig att jag inte klarar att slå knut på mig själv och att säga nej (bara 3 bokstäver men o så svårt!!). Dygnet har bara 24 timmar.

    Kram och hoppas du snart mår bättre och kan hitta en bra balans för dig mellan jobb och fritid.

  3. Nej men usch! Det är verkligen ett pussel att få ihop allt man vill, måste och borde hinna med. På något sätt hela tiden en kamp mellan den man vill vara och den folk förväntar sig att man skall vara. Nyckeln för mig är att skala av allt som inte känns som prio ett, när det kommer sådana här stressiga perioder. Lätt att säga, svårt att göra, men ibland måste man göra val med magkänslan och så får allt annat ordna sig.

    Visst är HM roligt och känns så klart skönt att ha tryggheten med en fast tjänst, men sådant ordnar sig alltid. Nu vill jag inte vara den som menar att allt löser sig bara för att man får mindre att göra, för jag tror inte att lösningen alltid (men ibland) ligger i exempelvis deltid. Jag tror att det mycket handlar om att man vill vara duktig, man vill prestera, man tycker att det är roligt med hela den här karusellen, men glömmer bort sig själv däremellan. Man kanske kan hitta den gyllene medelvägen där man "nöjer" sig med att inte prestera 110% och liksom vila lite i det?

    Jaja, Krya på dig i vilket fall som helst!
    Stor kram

  4. Men så tråkigt…hoppas du snart känner dig mycket bättre!!
    Men som du skriver, tur i oturen att du kanske ändå kan få se Lars!!

    KRAM KRAM

  5. Hej! Allt bra? Jag tycker din blogg verkar bra så jag tänkte vi kanske kunde bevaka varandra på bloglovin? För det är ju alltid roligt att ha en extra prenumerant som kollar bloggen? Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.