Vår natt på sjukhuset

Hua vilken dygn vi haft. Jag tar det från början. Igår morse vaknade vi upp, efter ännu en kräknatt. Maja var inte bättre, och hade inte fått behålla något överhuvudtaget på över ett dygn. T vaknade upp med influensan (turligt nog inte magvarianaten för hans del), men dålig. Jag började bli lite orolig för lilla Maja och ringde min mamma. Hon tyckte jag skulle ringa sjukvårdsupplysningen. När jag ringde dit och förklarade hennes symtom och att hon inte kissat något på över 18 timmar fick jag beordningen: Åk in till barnsjukhuset NU!!!!! Snacka om att man som relativt ny mamma blev stissig.

Maja var jätteslö och ville bara sova. Vi fick skjuts in till barnakuten. Halv två var vi där, två blev vi registrerade. Då fick vi en mugg och en spruta (sån utan nål) och blev beordrade att spruta in 5 ml vätskeersättning i munnen på Maja var femte minut. Tre timmar och tjugo minuter senare i ett och samma väntrum, men massor av kräksjuka bebisar fick vi änligen träffa en läkare. Jag fick stort förttroende för henne. Maja gillade henne inte alls, hon har ju knappt blivit undersökt och nu mådde hon verkligen inte bra. Min glada goa tjej som i vanliga fall tjoar åt de flesta var bara slö, gnällig och apatisk.

Läkarn tyckte att det var bäst att ta lite prover. Maja hade vid det här laget börja lukta aceton ur munnen, vilket är ett tecken på att kroppen börjar bränna sina fettreserver, eftersom den inte får någon näring. Hon var också ganska uttorkad. En timme senare (det går snabbt på akuten ;-)) fick vi träffa en sjuksyster som tappade Maja på blod. Stackarn var så tapper, fast hon var så dålig. I väntan på provsvaren fick hon ännu mer vätskeersättning (vi hann få i henne ca 3dl) och fick även lite yoghurt som hon slukade på ett nafs. Alla andra barn satt och åt i väntrummet och Maja blev helt hysterisk så fort hon fick nos för ett chips eller en makaron. Hon fick ju inte/kunde inte äta något, men det kunde hon ju inte föstå.

Efter ytterligare två timmar, klockan hade hunnit bli åtta och vi hade varit där i just åtta timmar, kom provsvaren. Maja hade lågt blodsocker (inte så konstigt) men i övrigt såg allt okej ut. Läkaren sa att eftersom hon fått i sig så mycket vätska på akuten kunde vi åka hem med henne om vi ville, alternativet var att lägga in henne för dropp och observation. Jag tvekade lite, är inte så van med sjukdommar och var osäker på om jag kunde avgöra om det skulle bli dags att åka in igen. Efter lite konsultation med överläkaren bestämde vi ändå oss för att åka hem i alla fall. Sekunden efter att vi sagt "Vi åker hem" kaskadspyr Maja över hela väntrummet. Allt som vi fått i henne under dagen kom upp och nu fanns det inget alternativ, drop och inläggning skulle det bli.
 
Vi fick ett rum på en gång och vid elva kunde de äntligen sätta droppet. Lilla gumman, hon såg så ynklig ut i sjukhusrock och kanyl med rosa bandage. Hon somnade ganska snart och sov bra inatt. Det gjorde ju förstås inte jag. Jag låg o vred mig hela natten och sov kanske totalt två timmar. På morgonen var Maja piggare och fick i sig lite smörgås o juice. Inga kräkningar sedan den stora i väntrummet och vid ronden vid tiotiden blev vi utskrivna. Nu är det så skönt att vara hemma, Maja är mycket piggare. Hon har inte kräkts något och hekker inga diarré. Hon är gladare och leker till och med lite på sitt rum. Vår snutta verkar vara på väg tillbaka.

Jag känner att min chock sakta börja lägga sig. Har ju en enorm sjukhusskräck och att se sin lilla tjej så sjuk sliter i mammahjärtat. En eloge till alla er som åker in och ut på sjukhus med era små!

Publicerat i Maja:

24 tankar på “Vår natt på sjukhuset”

  1. åh lilla majsan då!!! vad skönt att hon är på bättringsvägen. så där slö och apatisk blev ju oliven oxå och vi var sååå nära att åka in men lyckades få i henne lite vätska hemma. men fy farao vad det är läskigt att se sin lilla virvelvind till bebis sån!!!

    stor kram till er allihopa!!!!

  2. Usch vad otäckt! Tur att hon är piggare nu! Hoppas att ni slipper åka in igen. Vi var också på barnakuten i tisdags för exakt samma sak med vår son. Vi slapp dock dropp men han är fortfarande slö..Så synd om dem små när man inte kan hjälpa 🙁

  3. Usch vad jobbigt! Jag förstår precis vad ni gått igenom, vi var med om liknande situation förra hösten och lillstrumpan blev också inlagd. Man känner sig så otroligt liten och maktlös. Men det är tur att vi har en sån bra vård i Sverige! Hoppas hon blir piggare och är sitt vanliga jag snart! Kramar!

  4. Vilken tur att ni åkte in! Vätskebrist kan ju snabbt bli ganska allvarligt, skönt att hon mådde bättre efter droppet. Jag tycker fortfarande att det kan vara jobbigt att se min dotter på sjukhuset även om vi är där väldigt ofta eftersom hon har cancer. För det mesta är min dotter glad över att vara på sjukhuset men när hon är dålig, ja då skär det i mammahjärtat. Krya på lilla tjejen!

  5. Men stackars lilla tjejen!! Åh, hoppas hon snart är bättre! Skickar över ett gäng styrkekramar till er!!
    Puss henne så gott/Sofia o Hedda

  6. Men herregud, lilla skruttan. Jag fällde några tårar när jag läste. Just kräksjukan är det absolut värsta jag vet. Barnen förstår ju inte vad som händer och varför de inte får äta / dricka. Det är så hemskt=(
    KRAM på er båda och e puss till den lilla hjälten!!

  7. Usch de där låter läskigt..hade själv tyckt att det skulle vara obehagligt.. De är ju så svårt innan dom små kan prata o berätta hur dom mår eller om dom har ont eller så.. Hoppas ni krya på er! Kram

  8. Åh stackars lilla gumman! Det är så hemskt att se de små sådär dåliga, man blir ju helt förstörd. Skönt att det verkar börja bättra sig iallafall.
    Kram!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.