I juni är det tanken att jag ska ut i arbetslivet. Då har jag varit hemma i nästan två år. Och man kan säga att min karriär är tänkt att dra igång ordentligt i början på nästa sommar. Jag blev färdigutbildad bara några månader innan Maja kom till världen. Jag måste säga att jag är lite orolig inför framtiden, även om jag försöker att inte tänka så mycket på det just nu. Dels är journalistvärlden en tuff branch att komma in i. Lågkonjunkturen gör det ju inte bättre. Jag hoppas på att kunna få ett sommarvik som kan gå över i en anställning till hösten. Men det hela känns mycket osäkert.
När tjejerna på VeckoRevyn förstod att jag var gravid förra våren fick jag blandade rektioner. Jag gjorde ju min praktik där. Praktiken började i november och slutade i juni. Jag fick reda på att jag väntade Maja i slutet av januari. Jag gick på praktiken med illamående, hungerfrossa och växande mage. Jag valde dock att hålla min graviditet ganska privat på redaktionen. Mina praktikkollegor (vi var tre praktikanter) o min handledare visste. Och några få till som av olika anledningar behövde veta. Resten fick helt enkelt tro att jag bara druckit för många vaniljlattes från Panini. Jag ville ses som en hårt arbetande praktikant. Det dröjde tills vecka 18 innan någon av tjejerna (som alla var barnfria, i min ålder och uppåt) vågade fråga om det inte var något annat än vanlijsmak i min mage. De flesta verkade uppriktigt glada för min skull. Medan andra helt öppet visade hur korkad de tyckte att jag var som "förstörde mitt liv på det här sättet". När vi pratade om framtidsplaner råkade jag nämna vad jag drömde om att jobba med.
"Glöm det," sa en tjej. "Du har ingen karriär att se fram emot, det är kört för din del, det är lika bra att du koncentrerar dig för att vara bullmorsa". Så sa hon, hon som skulle vara en av mina chefer. Jag vägrar ge henne rätt. Jag förtjänar det bästa, o jag kommer att få en fantastisk karriär. Jag blir mörkrädd när jag förstår att den här inställningen inte är helt ovanlig. Jag har förstått att många mammor blir åtsidosatta när de kommer tillbaka efter lite bebissnusande.
Känner du igen dig? Har du blivit missgynnad när du kommit tillbaka från föräldraledigheten? Min kära vän Nicole skriver en uppsats om just det här och hon skulle bli jätteglad om du vill berätta om dina erfarenheter för henne. Mer om det här kan du läsa på hennes blogg.
Fy fan vad hemskt sagt av din chef…. är det ok om jag använder din historia??
Tack för att du efterlyser!!
KRAM
Men gud, så himla sjukt! Det är sånt här jag hatar. Varför ska gravida tjejer straffas? Det är väl bättre och mysigare att bilda en familj än att jobba och bara skriva massa skit (inte att VR är skit, men lögner om vissa människor). Stå på dig! Jag hoppas verkligen att det löser sig med jobb för dig! Valde du frivilligt att vara hemma ett år till med Maja?
Kramar till er 🙂
Jag känner igen mig. Blev också gravid mitt i utbildningen och gjorde en praktik när Zoe var 5 månader och min sista nu när hon är 1,5 år.
Som jag känner nu var min oro jag hade då obefogad, men det handlar om vart man hamnar, vilka människor man möter. På mitt första praktik var attityden sådär, nu på min andra finns det massor av småbarnsföräldrar och attityden är helt underbar.
Istället för att få höra hur lite man jobbar och hur mycket man vabbar får jag höra hur duktig jag är som lyckas planera både familjeliv och karriär.
Känner också igen det där med att dölja graviditeten, berättade för min klass i vecka 24. Tidigare visste bara skolledningen. Gjorde det eftersom jag var rädd för att bli "den gravida" istället för den person jag verkligen är.
Nu blev det här världens längsta kommentar… men det jag vill säga är, var inte orolig! Det finns bra människor där ute, människor som inser vilken tillgång det är att ha barn.
Her hos oss jobber det stort sett bare kvinner og den ene har fått barn etter den andre. Jeg var i to forskjellige svangerskapsvikariater før jeg fikk fast jobb. Føler ikke at noen av de som er her med barn blir forbigått eller har dårligere karrieremuligheter enn de uten!
Trist å få slike reaksjoner!
Hvor lang lønnet permisjon har dere i Sverige? Har du valgt å ta ulønnet permisjon i et år til? Bare lurer, fordi jeg syns det virker som man er hjemme så mye lenger med barn i Sverige enn Norge, her begynner omtrent alle å jobbe når barnet fyller ett..
Ha en fin onsdag!
Såna där kommentarer tycker jag inte att man behöver bry sig om. Man måste faktiskt inte vara en empatilös, psykotisk narcissist för att få en bra karriär. För vem vill egntligen jobba med sådana?
Nicole: Det är klart att du får använda min historia, även om den inte blir mycket längre än det jag återgett.
Emelie: Jag har sparat föräldradagar (tagit ut långt ifrån fullt) så att vi kan vara hemme med Maja länge. Jag tycker att det känns bra att hon får en lång mjukstart i livet.
Jessica: Oh vad skönt att vi har liknande erfarenheter, men att du har fått en happy ending. Det är så trist att folk ser barn som en begränsning. Jag hoppas att jag kommer till en familjevänlig redaktion.
Grombaben: Vad skönt att du verkar jobba på en familjevänlig arbetsplats. Så här funkar föräldraledigheten i sverige: Föräldrarna får 480 dagar att vara ledig på. 90 st av dem är så kallade lägsta-nivå-dagar, det vill säga att man får 180 kr i ersättning per dag. Resten av dagarna får man 80% av sin lön. Man kan fördela sina dagar som man vill, man kan ta ut allt mellan 7 dagar (då får man full ersättning, alltså 80% av lönen) eller inga dagar. Man kan alltså, om man klarar sig på mindre pengar, dra ut på föräldraledigheten. Jag har hittills tagit ut ungefär 3-4 dagar i veckan. Därför kan Maja vara hemma till augusti 2009. Jag är hemma till juni, Majas pappa är hemma med henne på sommaren. Av alla 480 dagar är 60 dagar var vikta åt respektive förälder. Jag tar alltså ut alla dagar utom de 60 dagar som T tar ut. När barnet fyllt ett år måste man ta ut minst 5 dagar per vecka (eller jobba någon dag) för att behålla sin sjukpenning. När barnet föds får pappan vara hemma i två veckor, så kallade "pappadagar". Lång förklaring, hoppas du förstod.
Det var förstås jag dom skrev det långa inlägget ovan.
Anna: Ha, ha, det har du rätt i.
Usch vad taskigt sagt! Jag hoppas du hittar ett arbete där dem accepterar att man har barn, de flesta har/får ju barn någon gång! Jag blev gravid under mitt andra gymnsaieår och läste det sista distans hemifrån när min son var nyfödd men nu söker jag arbete och det är inte lätt att få ett när man är ung och har barn!
Det handlar bara om ens egen inställning och kämparglöd!!!
Jag har ett toppenjobb idag som jag fick EFTER min mammaledighet! Jag sökte liknande inköpstjänster innan jag ens tänkte på bebis men fick nej efter nej!
Min chef såg det som en värdefull erfarenhet att jag har barn.
Folk kommer alltid ha åsikter om allt, kvinnor som inte har barn har OFTA åsikter om oss mammor!
Jag vet att jag aldrig har tvivlat på mig själv bara för att jag är mamma, tvärtom, det gör mig starkare!
Du kommer bli en utomordentlig journalist! ALL LYCKA!
Ida
Det handlar bara om ens egen inställning och kämparglöd!!!
Jag har ett toppenjobb idag som jag fick EFTER min mammaledighet! Jag sökte liknande inköpstjänster innan jag ens tänkte på bebis men fick nej efter nej!
Min chef såg det som en värdefull erfarenhet att jag har barn.
Folk kommer alltid ha åsikter om allt, kvinnor som inte har barn har OFTA åsikter om oss mammor!
Jag vet att jag aldrig har tvivlat på mig själv bara för att jag är mamma, tvärtom, det gör mig starkare!
Du kommer bli en utomordentlig journalist! ALL LYCKA!
Ida
Det är inte okej med någon form av diskriminering. Och din karriär kan blir MINST lika bra nu som innan Maja!! Det handlar som sagt om kämparvilja och inställning och det verkar du ju ha =)
You go girl!
Jag kan också känna att jag blev diskriminerad pga min graviditet. Under hela graviditeten och en bit innan vikarierade jag för min butikschef och jag fick sagt till mig rakt upp o ner att hade läget varit annorlunda hade tjänsten varit min när vi förstod att hon inte skulle komma tillbaks. Trist som fasen. Idag kan jag känna att jag inte är beredd att lägga så mkt tid på jobbet som jag hade behövt göra. Men kanske hade jag tänk annorlunda om jag verkligen fått tjänsten?
Det är svårt sånt här, många väljer att inte berätta eftersom de är rädda om de jobb de har. På mitt arbete känns det som att de bara väntar på att jag ska bli gravid igen. Får dagligen höra det "men det är väl ändå dags för dig snart igen".. Osv.
Skönt för dig att ha möjlighet att vara hemma såpass länge. Min lilla har ju börjat dagis nu och hon trivs toppenbra, hon är supernöjd med livet och var verkligen mogen för dagis. Värre är det med mig och mina känslor. Att man kan ha så starka känslor hade jag ingen aning om, men jag kommer nog in i det här snart också, men det är en stor omställning.
Stor kram vännen!
Du ska se att du kommer få ett jätteinspirerande jobb! Länka till din blogg i cv:t, så ser de hur kreativ och duktig du är!
Angående föräldraledigheten? Vore kul att höra hur ni tänker med uppdelningen. Är det en pengafråga att din sambo inte är hemma mer?