Nu kan jag äntligen avslöja

Vad som blev resultatet av mitt shoppingäventyr i fredags.
 
Efter att ha letat  13 affärer efter en väska till Syrran i stockholms nästan alla secndhandbutiker var jag nära att ge upp. Den enda äkta väskan hittade jag på Judits på Hornsgatan, men den var alldeles för dyr. Så tillslut gick jag förbi utanför Guccibutiken på birger jarlsgatan. Jag tittade i fönstrerna och velade lite. Jag hade precis tagit mod till mig och besökt Natlie Shutterman, men där var ju allt i 10000-kronors klassen. Så när jag står utanför Gucci tänker jag: "Jag kan ju bara titta, de kan ju inte slänga ut mig". Jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren. Jag såg mig omkring och det såg verkligen lyxigt ut. Ett tiotal väkor stod vackert placerade i det första rummet. Jag skulle gärna vilja ta med mig allihop hem. Inne i butiken var det tomt på kunder. Fyra-fem butikbiträden stod och försökte se upptagna ut. En av den gick fram till mig:
"Vill du ha hjälp med något?" Frågade hon vänligt.
"Ja," svarade jag. "Jag skulle vilja titta på era små väskor." Jag tänkte att det ända jag skulle ha råd md var dustbagen, men fanns det en miniliten chans att jag skulle ha råd med någonting i denna drömbutik så var det väl de minsta väskorna.
"Visst", fortsatte hon och log. "Vi har några små här borta"
"Tack."
Hon visade mig tre stycken små väskor på en hylla. De såg ut som sådana där "gubbhandväskor", ni vet dem som bra har en snodd som händer runt handleden. Väskorna var i skinn och när jag kikade på prislappen fick jag det jag anat bekräftat, jag hade inte råd. Expediten närmade sig.
"Det finns fler väskor i skorummet här borta".
Mitt hopp vaknade igen. Där fanns några små söta väskor, lagom stora till vårens alla fester. Jag stod där och tittade på en modell som fanns i det klassiska ljusa canvasen med loggor i beige och i rosa. Jag tänkte att den beige skulle vara perfekt. Jag frågade om priset. Det var precis vad jag hade råd med! Jag blev så överraskad att jag utbrast:
"Jaha, inte mer, vilket bra pris."
"Ja," svarade hon vänligt. "Den är väldigt prisvärd. Och man får plats med mer än man tror i den. Den finns i svart också."
Hon gick til deras lager för att hämta en svart. På hyllan mitt emot från mitt fynd stod en av mina drömväskor. När hon kom tillbaks berättade jag för henne att jag älskade den där väskan.
"Ja visst är den fin", svarade hon.
"Det är synd att man inte är gjord av pengar." Utbrast jag.
Hon skrattade till.
"Ja precis." Svarade hon och log.
Den svarta väskan var slut, men det gjrde inget jag hade bestämt mig. Min kära lillasyster skulle bli ägare av en nyinköpt, äkta gucciväska. Jag sa de avgörande orden:
"Jag tar den."

Expediten tog hand om väskan och gick in med den i ett rum bakom butiken. Jag var jättenervig. Jag hade vågat gå in och jag var just på väg att inhandla min första produkt från en topp designer (om man bortser från parfymer). Nu hade butiken fyllts upp med fler kunder, vi kanske var tio stycken. En kvinna var där med sin son. När hon frågade personalen något svarade de med att de redan lagt undan ett par väskor till henne(!). Det var en man där i 35-40 års åldern. Han skulle köpa en present till sin flickvän och var lite osäker. Han sa att hon ju hade lite grejer från Gucci, så då kan ju inte en väska slå fel. Han visste dock inte vilken han skulle välja. Allt fler kunder blev involverade i hans val, de rekomenderade olika väskor o sa vilken som var finast. När de vände sig om såg jag at han kikade efter prislappen. (Alla prislappar ligger inuti väkorna, inget av priserna syns utanpå.) När han hittade beloppet såg han väldigt chockad ut.

Nu kom min expedit ut, hon hade fortfarande inte fått mitt kontokort. Hon gav mig en lapp att fylla i, numera står jag med på Guccis kundlista. Hihi, undrar vad det innebär? Nu tog hon äntligen emot mitt kort. Någon minut senare kom hon ut med kortet och en slip för mig att skriva under. Efter ytterligare några minuter kom hon ut med påsen. Den var i vackert chokladbrun med blanka Gucci loggor på båda sidorna. Runt hantagen hade hon knutit ett chokladbrunt sidenband, där det stod gucci på.  Det var så himla vackert. Hon hade tejpat ihop kassen med tejp i samma färg som påsen, så det syndes inte. Jag gick ut min påse och var både lycklig och stolt.

Det här var berättelsen om hur ag hittade den perfekta 20-årspresenten till min lillasyster. Det var den här väskan jag köpte, fast utan skalbagge.  

Vill ni vet hur hon reagerade? Fortsättning följer, orkar inte skriva mer nu.
28524-188

10 tankar på “Nu kan jag äntligen avslöja”

  1. Du är nog den bästa stora syster en lillasyster kan tänka sig! (jag får nästa dåligt smavete!) Din lillasyster måste ju älska dig nu!!! Du får berätta sedan hur hon reagerade! Jag e såååå nyfiken!:)Kram Sophie♥www.sophisticatedsophie.se

  2. ååh du måste nog vara den mest underbaraste storasyster. skulle oxå vilja ha en sån. hur mycket kostade väskan? den var jätte fin! kram sofia

  3. Sophie: hehe, det var det som meningen..Malin: Jag oxå, efter att ha varit inne i butiken blev jag verkligen jättesugen, så det är bara att sätta igång å spara.Sofia: Kan tyvärr inte avslöja vad den kostade, då min kära syster läser bloggen. Avslöjar inte vad mina presenter kostar, tapar lite av poängen då..

  4. Och vet ni vad, hon ÄR det bästa storasystern som finns! guccin är alldeles perfekt och lagom stor, tror jag är kär i min väska. stinis älskar dig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.